Vid första anblicken ser detta svartvita strandfoto ut som en helt vanlig dag vid havet. Men bakom bilden döljer sig ett diskret men avgörande ögonblick i modehistorien och i samhällets attityder.
Under större delen av det tidiga 1900-talet täckte kvinnors badkläder nästan hela kroppen. Reglerna för anständighet var strikta, och att bryta mot dem kunde leda till hård kritik.
En förändring började ta form 1907, när den australiska simmaren Annette Kellerman dök upp i en baddräkt i ett stycke som visade både armar och ben – något som då ansågs chockerande. Reaktionerna var starka, men händelsen startade också en ny diskussion om kvinnors frihet i klädval.
Den största vändpunkten kom 1946, när den franske designern Louis Réard presenterade bikinin. Namnet hämtades från Bikiniatollen, platsen för kärnvapentester.
Plagget, som var mycket mindre än tidigare badkläder, väckte stor uppståndelse, förbjöds på många stränder och kritiserades av konservativa röster. Samtidigt blev det en symbol för modernitet och frigörelse.
På 1960-talet bidrog stilikoner som Brigitte Bardot till att normalisera bikinin. Den gick från att vara en källa till kontrovers till att bli ett utbrett uttryck för självförtroende och självständighet. Med tiden utvecklades den från att vara en provokation inom modet till en hyllning av kroppspositivitet och personlig stil.
I dag är bikinins resa mer än bara en historia om badkläder – den påminner oss om hur kläder kan spegla kulturella förändringar, utmana normer och symbolisera den ständiga strävan efter personlig frihet.